Cellulära apoptossignaler
BCL-PROTEINFAMILJEN
Bcl-proteinfamiljen är det mest kända apoptosreglerande systemet och aktivering av procaspas. Bcl-proteinerna är främst kopplade till reglering av den inrecellulära apoptosen, som sker via mitokondrierna. Bland Bcl-proteinerna finner man både apoptosinhiberande former (bl.a. BCL-2) och aktiverande former (bl.a. Bax och Bad). Cellen är mycket känslig för signaler från Bcl-proteinfamiljen. Den cellulära balansen mellan pro- och antiapoptos proteiner avgör cellens öde. Sålunda har man kunnat visa att om Bcl-2 överexpresseras skyddas cellerna från apoptos, vilket senare kan leda in dem på "cancerbanan".
Bcl-2 ligger på cellens inre membraner, t.ex. mitokondrierns yttre membran, och sänker membranpermebiliteten.
Bax ligger normalt fritt i cytoplasma men när Bax nås av en apoptossignal sker konformationsförändringar i Bax och den binds till mitokondriens yttre membran. Bax har förmåga att bilda kanaler i mitokondriens membran. På detta sätt kan Bax motverka Bcl-2:s apoptosinhiberande effekt, vilket leder till förändringar i permeabiliteten i mitokondriens yttre membran. Detta leder vidare till att cytokrom c läcker ut ur mitokondrierna.
IAP-PROTEINFAMILJEN
IAP (Inhibitor of Apoptosis) - proteinfamiljen är en annan viktig och mycket välkoncerverad inrecellulär apoptosregulator. Dessa proteiner kan förhindra apoptos på två sätt:
1. binda till procaspas och därmed förhindra deras aktivering
2. binda till aktiva caspaser och inaktivera dem.
Man tror att IAP-proteinerna också deltar i regleringen av cellcelningen. IAP-aktiviteten ökar ofta i samband med många cancersjukdomar.