 |
Urinblåsa, 1 |
|
Urinblåsa, 2 |
Urinblåsa, virtsarakko, urinary bladder
Urinblåsans vägg är mycket töjbar. Urinblåsan bekläs av ett övergångsepitel. När urinblåsan är tom liknar epitelet ett flerskiktat kubiskt epitel, när blåsan är full liknar epitelet ett skiktat platt epitel. Övergångsepitelets höjd varierar således beroende på blåsans fyllnadsgrad. Epitelcellerna är väl fästade vid varandra med olika cellkontakter. Detta gör att urinen inte kan sippra ut ur blåsan in i vävnaderna. Under epitelet finns en blodkärlsrik lamina propria bindväv. Utanför lamina proprian finns ett tredubbelt lager av glatta muskler. Ytter om detta muskellager finns tunica adventitia bindväv med stora artärer = grenar från a. iliaca interna (a. vesicalis inferior och superior). Urinblåsans vener bildar ett nätverk (venplexus) som tömmer sig i v. iliaca interna.
