not available fi se
1 2 3
www.solunetti.fi
klass 2

Elektroninsiirtoketju
   

Oxidativ fosforylering

Elektrontransportkedjan består av fyra stora proteinkomplex, av vilka tre är s.k. protonpumpar. Komplexen står i kontakt med varandra med hjälp av fettlösliga och vattenlösliga elektronöverförare. Elektronerna binds i komplexen av bl.a. järn-svavel-strukturer (Fe-S) och cytokromernas hemgrupper.

Komplex I (NADH-dehydrogenas) mottar elektroner från NADH och ger dem vidare till ubikuinon (Q), som blir ubikinol (QH2
). Ubikinol är en fettlöslig molekyl, som tillsammans med sina elektroner rör sig i membranet från komplex I till komplex III. Inne i komplex I vandrar elektronerna från NADH till en flavinmononukleotid (FMN, som oxideras till FMNH2) och vidare till ett Fe-S-kluster. Elektronerna ger härvid en del av sin energi till komplex I, som med hjälp av denna energi överför 4 protoner (H+) genom innermembranet (dvs från matrix till utrymmet mellan membranerna).

Komplex II (succinatdehydrogenas, ett enzym i citronsyracykeln) är inte en protonpump. Överför elektroner från succinat och andra elektrongivare (såsom fettsyror) till ubikinon.


Komplex III (cytokrom bc1-komplex) tar elektroner från ubikinol (QH2, som återbildas till Q) och flyttar dem till cytokrom c. Cytokrom c är en vattenlöslig elektronöverförare i mellanrummet mellan membranerna. Cytokrom c står i kontakt med komplex III och IV på innermenbranets utsida. Samtidigt överför komplex II två protoner över membranet (totalt 4 protoner: 2 från ubikinol, 2 via komplex II). 

Komplex IV (cytokrom c-oxidas) tar elektroner från cytokrom c och överför dem till syremolekylen (O2), varvid det bildas vatten (H2O). Samtidigt överför komplex IV fyra protoner genom membranet.
Översätt bild: ATP-syntas