 |
Nukleinsyrorna |
|
Nukleotiderna i RNA |
|
Nukleotiderna i DNA |
Syntes av nukleotider
Nukleotider bildas på två sätt:
1. utgående från enkla beståndsdelar (aminosyror, ribos-5-fosfat, CO2 och NH3).
2. genom att återanvända baser och nukleosider, som bildas då nukleotider bryts ner.
Ringstrukturen i baserna (adenin, tymin, cytosin, guanin och uracil) bildas genom att en/några atomer fogas till en och en i gången medan strukturen hela tiden är i kontakt med sockermolekylen ribos. Baserna bildas alltså inte enskilt utan de är fästade vid ribos. Bilden visar en purinring under uppbyggnad och varifrån atomerna härstammar.
Översätt bild: arpartat; glycin; glutamin; myrsyra
Cellen innehåller vanligtvis mycket få fria nukleotider, endast ca 1 % av den mängd som behövs för DNA-replikationen (med undantag för ATP). Nukleotidsyntes sker därför hela tiden (kontunuerligt) dels i samband med celldelningen och fördubblingen av DNA och dels vid transkriptionen dvs då generna avläses.
Nukleotiderna bildas först som monofosfater (t.ex. AMP). Cellerna använder emellertid främst trinukleotider, vilket betyder att nukleotidmonofosfaterna måste omvandlas till nukleotidtrifosfat. ATP används alltid när nukleotidmonofosfat skall blir difosfat.
ATP + NMP -> ADP + NDP
Difosfat omvandlas vidare till trifosfat genom att byta till sig en tredje fosfatgrupp från en annan nukleotid.
NTP1 + NDP2 -> NDP1 + NTP2
Vanligen fungerar ATP som donator på grund av att halten ATP är högre än alla andra nukleotiders i cellen.
Cellen bildar först ribosnukleotider (dvs byggstenar för RNA). Ribosnukleotiderna omvandlas sedan till deoxiribosnukleotider (dvs byggstenar för DNA) genom att avlägsna en syreatom från ribos (dvs 2'-kolets hydroxylgrupp).
