 |
Apoptoosille tyypilliset morfologia muutokset |
 |
Cancergener |
Apoptos
Apoptos (programmerad celldöd) hör till cellens naturliga livcykel. Gamla celler dör apoptotiskt och ersätts av nya celler. Apoptos är evolutionärt sett en mycket välkonserverad egenskap. Apoptos sker på likartat sätt hos rundmasken, bananflugan och människan. Apoptos är en cellulär kedjereaktion, som står under genetisk kontroll. Vid apoptosen faller cellen och kärnan sönder i små membranbunda strukturer (s.k. apoptotiska kroppar). På grund av att cellmembranet förblir helt under hela apoptosen uppstår inga inflammationer. Apoptos är en energikrävande process.
En cell kan gå in i apoptos via två huvudvägar:
1. Ordern kan komma utifrån, från andra celler
2. Cellen kan själv sätta igång processen t.ex. som en följd av en skada på dess DNA.
De utifrånkommande signalerna förmedlas av specifika apoptosreceptorer. De innifrånkommande signalerna startar från mitokondrierna. I båda fallen leder det till en aktivering av caspaser (enzymer), som hör till apoptos. Vid sidan av de apoptosinducerande signalerna nås cellen också av apoptosförhindrande faktorer t.ex. tillväxtfaktorer. Summan av de olika signalerna avgör vilket öde cellen skall gå till mötes.
Till vänster i bilden ses en apoptosreceptor; Till höger ses signaler som förhindrar apoptos; Inne i cellen sker aktivering av caspaser; Mitokondrie.
Apoptosmaskineriet innehåller många caspaser, som till slut sönderdelar cellen innifrån. Under apoptosen krymper cellen och den förlorar kontakten med andra celler. Cellmembranet börjar bubbla och DNAet spjälks till 200-baspar långa bitar, vilket är typiskt för apoptos. Till slut omges de cellulära resterna av membranösa strukturer, som sedan fagocyteras av närliggande celler eller makrofager.
Apoptos har en viktig roll bl.a. i vävnadernas homestas, individutvecklingen och utvecklingen av immunsystemets försvarsceller. Om apoptosbalansen rubbas leder det till olika sjukdomar såsom cancer och Alzheimers sjukdom.
