Kromatografi
Många olika kromatografiska metoder används för att separera, rena och identifiera föreningar.
Kromatografin indelas i:
1. kolonnkromatografi
2. tunnskiktskromatografi.
Principen för kromatografin grundar sig på att ämnen rör sig mellan en fast (engl. stationary phase) och en rörlig (engl. mobil phase) fas. Den fasta fasen består vanligtvis av ett poröst material eller en vätska som absorberat bärar-ämnet. Den rörliga fasen är en vätska eller en gas. Det finns många olika kromatografiska metoder. Nedan beskrivs några sådana som används inom biologisk forskning.
Gelfiltreringskromatografi
Kolonnmatrix består av små porösa polymerkulor, som separerar molekyler enligt storlek. Stora molekyler kan inte tränga in i polymerkulorna och rör sig därför snabbare än de mindre som tränger in i de porösa kulorna.
Affinitetskromatografi
En mycket selektiv metod där kolonnmatrix innehåller kemiska grupper, som binder specifikt till den ifrågavarande molekylen. Metoden används bl.a. för att rena enzymer. Det finns många olika tillämpningar av affinitetskromatografi. Man kan nämligen koppla ligander till bäraren på många olika kemiska sätt.
Jonbyteskromatografi
Kolonnmatrix innehåller laddade polymerer, som molekylerna i den rörliga fasen fastnar vid enligt sin egen laddning. Genom att eluera med buffert med annan jonstyrka eller pH frigörs föreningarna från kolonnen.
Tunnskicktskromatografi (thin layer chromatography, TLC)
Provet appliceras i droppform på en plast- eller glasyta, som är beklädd med en kiselgel eller cellulosa. Därefter låter man en lämplig lösning sugas in i skivan. Molekylerna i provet rör sig med hjälp av lösningen i det porösa materialet. Olika föreningar rör sig olika snabbt, vilket leder till att de separeras.
Papperskromatografi
Principen är den samma som vid tunnskicktskromatografi. Den fasta fasen utgörs av ett papper, som suger in vätskan.
Vätskekromatografi (high performance liquid chromatography, HPLC)
Med hjälp av högt tryck tvingas provmaterialet genom en kromatografisk kolonn. Metoden är snabb och har hög resolution.
Gaskromatografi
Den vanligaste formen är gas-vätskekromatografi (gas-liquid chromatography, GLC), där en inert bärargas strömmar genom kolonnen. På ytan av kolonnmatrix finns en orörlig vätskefas. Flyktiga föreningar vandrar med givna hastigheter tillsammans med bärargasen ut ur kolonnen. Metoden passar främst för analys av lättflyktiga organiska föreningar
