not available fi se
1 2 3
www.solunetti.fi
klass 2

Immunofluorescens

Proteiner, som märkts med fluorescerande ämnen, används ofta när man vill studera dynamiska processer i levande celler. Man kan t.ex. foga en specifik fluorokrom till ett visst protein (t.ex. aktin eller tubulin) och därefter injisera proteinet i en levande cell. Sedan följer man kontinuerligt med hur det märkta proteinet fogas in i den levande cellens stödskelett. Detta sker med ett fluorescensmikroskop. 

Under de senaste åren har en teknik som bygger på rekombinant-DNA metodik utvecklats. Tekniken går ut på att ett område, som kodar för green fluorescent protein (GFP), utvinns ur medusan (Aequorea victoria) och fogas till det område, som kodar för det aktuella proteinet. När detta rekombinant-DNA transfekteras in i celler kommer de att producera ett chimärt, fluorescerande protein, som man kan lokalisera med fluorescensmikroskop. På detta sätt får man information om hur proteinet deltar i olika funktioner i en normal cell.

 

Utgående från GFP har man med hjälp av riktade mutationer producerat flera olika varianter av GFP-genen, som fluorescerar i olika färger (BFP, blue; YFP, yellow; CPF, cyan). Om man använder två olika GFP-varianter samtidigt får man ännu mer detaljerad information om proteinernas interaktioner.