Replikationen
För sin förökning är virus beroende av energi från värdcellen. Virus använder sig också av cellens proteinsyntesapparat. Virus måste producera funktionella mRNA-molekyler, som kodar för de replikations- och strukturproteiner, som katalyserar replikationen av virusts eget genom.
Positiv-strängade RNA-virus (bl.a. pikornavirus)
För replikation av positiv-strängade RNA-virus behövs ett viralt RNA-polymeras, som inte finns i värdcellen. RNA-polymeraset produceras i infektionens begynnelseskede direkt från mRNA i virusts eget genom. RNA-polymeraset syntetiserar en negativ sträng, som är komplementär till det positiv-strängade RNA-genomet. Den komplementära strängen används sedan vid syntesen av fler positiv-strängade RNA-virus. Replikationen sker i cytoplasmat.
Negativ-strängade ssRNA-virus (bl.a. rhabdovirus och orthomyxovirus) och dsRNA-viruks (bl.a. reovirus) DNA virus (bl.a. adeno-, herpes- ja poxvirus)
Genomen i negativ-strängade ssRNA-virus och dsRNA-virus kan inte fungera direkt som mRNA. Dessa virus har ett eget RNA-beroende RNA-polymeras i sina viruspartiklar. Detta RNA-polymeras används för att syntetisera positiv-strängade RNA-strängar, som sedan kan fungera som template vid transkriptionen. Replikationen sker i cytoplasma.
Genomet i dsDNA-virus replikeras på samma sätt som värdcellens genom. DNA fungerar som template för mRNA. Enkelsträngade DNA-virus (parvovirus) syntetiserar först en komplementär sträng till sitt genom. sdDNA fungerar som template vid transkriptionen. Replikationen av DNA-virus sker i kärnan med undantag för poxvirus som replikeras i cytoplasma.
Retrovirus (bl.a. HIV)
Genomen i retrovirus är positiv-strängade ssRNA. Genomet kopieras via ett mellansteg bestående av enkel-strängat-DNA. Ett dubbelsträngat-DNA bildas. Vid replikationen används virusets egna reverstranskriptasenzymer. dsDNA fungerar som mall vid produktionen av mRNA.
