Kemokiner
Kemokiner är småmolekylära ämnen, som får celler att röra sig emot en högre eller en lägre koncentration av ämnet i fråga. Fenomenet kallas kemotaxi. Just denna förmåga att rikta cellernas rörelser ledde till upptäckten av kemokiner. Kemokiner bildar en grupp av över 40 likartade molekyler. Det är fråga om små polypeptider (8-14 kDa), som binds till kemokinreceptorer och aktiverar dem. Kemokinerna och deras receptorer indelas i familjerna C, CC, CXC och CXXXC, beroende på placeringen av kemokinets N-terminala cystein.
Kemokinreceptorerna är G-proteiner. När de aktiveras startar en serie biokemiska reaktioner såsom hydrolysering av fosfatidyl-inositoltrifostat, aktivering av proteinkinas C, inflöde av Ca-joner och aktivering av rac- och Rho-proteiner. Rac- och Rho-proteinerna deltar i cellernas migration genom att reglera uppbyggnaden av aktinnätverket i lamellipoder och filipoder.
Kemokiner reglerar olika reaktioner i immunsystemet. Undergrupper till T-celler expresserar olika kemokinreceptorer. Detta påverkar till vilka vävnader T-cellerna kan vandra.
I monocyter och vilande T-celler förekommer kemokinreceptorerna CCR5 och CXCR4 som deltar i inflammationsreaktioner. Samma receptorer assisterar när HIV-virus fäster vid T-celler.
