 |
Schematisk bild av ögat |
|
Embryonalt öga |
|
Fostrets öga |
Ögats utveckling
Linsens utveckling
Ögats utveckling startar redan på tidigt neurulastadium. Först differentierar det ektodermala epitelet och bildar två linsplakoder på huvudets yta. Utgående från mellanhjärnan bildas två utbuktningar de s.k. optiska blåsorna, som fungerar som en svag linsinduktor. Olika faktorer samverkar.
1. De optiska blåsorna producerar BMP-tillväxtfaktor, som inhiberar Wnt-signaleringen, som i sin tur förhindrar linsens utveckling.
2. Transkription faktor Pax-6 är en viktig reglerande faktor för linsens utveckling.
3. På dag 31 syns de epiteliala linsplakoderna på huvudets yta. På dag 32-33 sjunker plakoderna inåt mot de optiska blåsorna. Plakoderna lossnar från huvudets ytepitel och bildar två ihåliga linsblåsor, som är beklädda med ett cylindriskt epitel och omgivna av en basalmembran - linskapsel.
3. Under vecka 5 förändras cellerna i linsblåsornas bakre delar och de blir långsmala och är riktade framåt. De producerar tre typer av genomskinliga kristallproteiner (α, β och γ) och utvecklas till primära linsfibrer. Linsfibrerna fyller upp linsblåsorna och bildar linsernas centrala delar.
4. Vid vecka 8-9 börjar sekundära linsfibrer bildas i linsernas främre delar. De migrerar mot periferin dvs till linsens ekvatorplan. Endast de allra yttersta sekundära linsfibrerna bibehåller sina cellkärnor.
5. Linsens framsida bekläs av ett kubiskt epitel ända till vuxen ålder. De växande linsernas blodförsörjning sköts via glaskroppens arteria och vena hyaloidea, som löper längs fissura choroidea. Glaskroppen och blodkärlen utvecklas ur celler i huvudets mesoderm och neurallisten. Fissura choroidea sluter sig under den andra trimestern. Detta innebär att linserna totalt förlorar sin egen blodförsörjning.
Hornhinnan
Hornhinnan består av tre skickt.
1. Det yttersta skiktet på hornhinnan utvecklas ur huvudets ektodermala epitel.
2. Det mellersta skiktet - substantia propria - utvecklas ur mesodermala celler i senhinnan (sclera) samt från celler i neurallisten.
3. Det innersta skiktet är ett endotelskikt (mesotel) och vätter mot främre kammaren. Detta skikt härstammar från neurallisten.
Pax 6 är en viktig reglerande faktor vid hornhinnans utveckling.
Näthinnan
1. Näthinnans utveckling regleras av transkriptionsfaktor retinoidsyra (retinoic acid, RA). Anlaget för näthinna - den optiska blåsan (eng. optic vesicle) - uppkommer som en neuroektodermal utbuktning från mellanhjärnan (diencephalon) under dag 24-26.
2. De pariga optiska blåsorna härstammar från mellanhjärnans optiska fält (eng. eye field) och induceras av Shh-signaler från prekordalskivan. Ifall det optiska fältet inte delar sig i två delar uppkommer endast ett öga. Fenomenet kallas cyclopia efter myten om den enögda jätten Kyklops i Grekland.
3. Linsblåsan, som bildats ur hornhinnans epitel, lossnar från hornhinnan och vandrar inåt. Detta leder till att den optiska blåsan omvandlas till en tvåskiktad optisk bägare.
4. Det inre cellagret utvecklas till näthinnans neuronala och receptiva celler (ganglieceller och tappar och stavar). FGF-tillväxtfaktorer, som avges av det ektodermala epitelet, styr denna celldifferentiering.
5. Näthinnans yttre cellskikt, som vätter mot åderhinnan (choroidea), utvecklas till pigmentceller. Härvid inverkar epiteliala och mesenkymala BMP-molekyler. Vid dag 33 startar pigmentbildningen i näthinnans barkersta celler.
6. Den optiska stjälken bildar en förbindelse mellan näthinnans ganglieceller och synnerven (hjärnnerv II). Näthinnans centralartär (a. centralis retinae) löper också längs den optiska stjälken.
7. I slutet av den 7. månaden har alla cellager i näthinnan utvecklats. Vid ungefär 6 månaders ålder anses barnet ha lika god syn som en vuxen.
