Digestion
Restriktionsenzymer är enzymer som klyver DNA vid en given, kort (bestående av 4-6 baser) bassekvens. Vissa restriktionsenzymer klyver symmetriskt (båda strängarna bryts vid samma baspar) andra klyver osymmetriskt (strängarna bryts inte vid samma baspar). Detta leder till en sidoförskjutning, så att två fria ändar bildas. Ändarna består av en liten bit enkelsträngat DNA. Restriktionsenzymerna är bakteriens endonukleaser, med vilka de bryter ner virus-DNA och på så sätt hindrar (engl. restrict) virus förökning.
Bilden visar: Sekvenser för enzym A och B; enzym A klyver symmetriskt vilket ger likadana (trubbiga) ändor; enzym B klyver osymmetriskt vilket ger s.k. sticky ends.
Restriktionsenzymer används t.ex. vid kloning då genen som skall klonas överförs till vektorn (t.ex. en plasmid). Med hjälp av restriktionsenzymer kan man kontrollera att den önskade genen ligerats in i vektorn på rätt sätt. Med hjälp av planerad mutagenes kan man skapa nya klyvningspunkter för ett visst restriktionsenzym.
Restriktionsenzymer får inverka på provet under en viss tid och vid en viss temperatur (varje enzym har sina egna optimala betingelser). Resultatet undersöks vanligen med agarosgelelektrofores. Olika stora DNA-bitar vandrar olika långt och kan jämföras med standardprov av kända DNA-bitar. Ibland vill man göra en s.k. restriktionskartläggning. Man kartlägger resktriktionsenzymernas klyvningspunkter både i vektorn och i inserten (den införda DNA-biten). Man låter olika enzymer påverka DNAet och detekterar DNA-avsnitten med hjälp av gelelektrofores.
Bilden visar: 1. Plasmid med tre klyvningspunkter (pilar) för enzym X. 2. Man låter enzym X klyva DNA. 3. Efter reaktionen körs provet i gelelektrofores. Prov; Standard; Man jämför de olika DNA-bitarna med kända standarder.