fi se
1 2 not available
www.solunetti.fi
klass 1

Proteasomer

Vid sidan av lysosomer förekommer i cellen också andra mekanismer för nedbrytning av proteiner. Hit hör proteasomerna. Proteasomerna är stora, cylindriska strukturer uppbyggda av flera proteiner. De förekommer både i cytoplasman och i nukleoplasman. Proteasomerna bryter ner proteiner som är felaktiga dvs har fel tertiärstruktur (= fel veckning) och reglerar dessutom halten av proteiner, som är involverade i cellsignaleringsprocessen. De proteiner, som skall degraderas, förs till proteasomerna med hjälp av kovalent bundna ubikvitin-proteiner, som vanligen bildar långa kedjor (polyubikvitiner).
Översätt bild: Ubikvitin frigörs; Ubikvitin identifieras; Veckningen öppnas; Polypeptides bryts ner; Oligopeptider frigörs
 
Proteasomerna kan indelas i två delar:
1. en reglerande (röd) del.
2. en inre proteolytisk central (blå) del.

Den reglerande delen påminner om ett tak och identifierar ubvikitin, som lösgörs från det protein som skall degraderas. Med hjälp av energi från ATP öppnar den reglerande delen proteinets tredimensionella veck och för in  proteinkedjan i den proteolytiska centraldelen.
I centraldelen degraderas polypeptiden till oligopeptider, som består av några få aminosyror. Denna katalytiska reaktion kräver inte energi från ATP.
Centraldelen består av fyra sjudelade ringar. De yttre (α) har främst strukturell betydelse medan de inre (β) har katalytiska uppgifter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
Accessibility Feedback