 |
Strukturer i örat som utgår från neurallisten |
|
Öronblåsa |
|
Inneröra och hjärnstam |
Örats utveckling
Ytterörat = öronmusslan och örongången
Öronmusslan (auricola) bildas utgående sex mesenkymala upphöjda förtätningar i första och andra gälbågen. De växer samman under veckorna 6-24. Öronmusslan är känslig för olika teratogener (ämnen som förorsakar missbildningar på fosterstadiet). Yttre örongången (meatus acusticus externus) och trumhinnans utsida utvecklas från gälfickan mellan den första och andra gälbågen. Trumhinnans mellanskikt är mesodermalt. Epitelet, som beklär trumhinnans insida, utvecklas ur endodermet i den första gälfickan.
Mellanörat
Två av hörselbenen i mellanörat, hammaren (malleus) och städet (incus), utvecklas ur Meckels brosk, som utvecklas ur neurallisten som en förlängning av den fösta gälbågens nedre del.
Stigbygeln (stapes) uppstår ur andra gälbågen, som en förlängning av tungbenet.
Hammarens muskulatur enerveras av V hjärnnerven (n. trigeminus) medan stigbygelns muskler enerveras av VII hjärnnerven = ansiktsnerven (n. fascialis).
Innerörat
Alla strukturer i innerörat utvecklas ur ektodermet på övre sidan av den första gälfickan. I slutet av 3. veckan uppstår på ytektodermet en s.k. öronplakod (otic placode, otic disk) i anslutning till bakhjärnan (metencefalon). Bakhjärnan avger FGF-3 tillväxtfaktor, vilket leder till att öronplakoden växer inåt och omkring dag 30 avsnörs till en öronblåsa (otic vesicle). Pax-gener reglerar öronblåsans längdtillväxt och bildningen av ductus endolymphaticus (hinnlabyrinten). Hinnlabyrinten innehåller endolymfa. I basen av hinnlabyrinten utvecklas den ovala utriculus och den runda sacculus. De semicirkulära kanalerna (canalis semicircularis) utveckas ur utriculus. Hinnsnäckan (cochlea) utvecklas ur sacculus. Hinnsnäckans utveckling regleras av Pax-gener, medan de semicirkulära kanalernas utveckling styrs av Nkx-gener. Redan vid 25. veckan har hinnsnäckans alla delar utvecklats. Innerörats känselnerver (hjärnnerverna VIII, N. vestibulocohlearis) utgår från utriculus, sacculus och cochlea mot hjärnan. Mitt inne i hinnsnäckan ligger Cortis organ med sina sinnesreceptorer. De utvecklas ur öronblåsans epitel. Benlabyrinten som omger hinnlabyrinten innehåller perilymfa. En kanal (Ductus perilymphaticus) löper från benlabyrinten i tinningbenet till hjärnans subarachnoidala utrymme. Vid vecka 19 reagerar fostret på ljudvågor av 500 Hz, senare på ljudvågor av 100-250 Hz och vid vecka 33-35 på ljudvågor av 1000-3000 Hz. Under utvecklingens gång ökar känsligheten för lägre ljud. Detta anses vara ett tecken på att hörselnerverna mognar gradvis.
