Utveckligen av molekylärbiologin
Termen molekylärbiologi användes för första gången år 1938 av Warren Weaver (1894-1978). I vidare bemärkelse omfattar termen alla studier av makromolekylerna, deras funktioner och reglering. Nuförtiden används termen främst i samband med studier av DNA och RNA molekylerna och deras funtioner.
År 1871 publicerade Johann Friedrich Miescher (1844-1895) en artikel, i vilken han beskriver DNA, som han isolerat från vita blodkroppar. Han använde termen nuklein. Detta ämne har en ovanlig sammansättning i och med att det innehåller rikligt med fosfor. Dessutom är det fråga om en syra. År 1874 beskrev han ett s.k. protamin, som han isolerat från laxrom.
År 1889 visade Richard Altmann (1853-1927) att nuklein innehåller vissa sockergrupper och kväverika baser och att de bildar stora makromolekyler. Altmann använde beteckningen nukleinsyra. År 1929 visade Phebus Levene att sockerarten är deoxiribos. DNAet packas tätt i cellkärnan med hjälp av basiska proteiner s.k. histoner. Histonerna beskrevs av Albrecht Kossel redan år 1884.
Gregor Mendel (1822-1884) studerade nedärvningen av synliga egenskaper dvs. färger och former i ärtväxter i Brno. Han såg vissa tydliga regel-bundenheter. År 1865 publicerade han sina resultat men de väckte då ingen större uppmärksamhet. År 1900 hänvisar Hugo de Vries, Carl Correns och Ernst von Tschermar alla tre oberoende av varandra till Mendels resultat.
