1950-2001
I början av sin långa karriär studerade Linus Pauling (1901-1994) de kemiska bindningarnas natur och han utvecklade regler för bildningen av kovalenta bindningar. Senare undersökte han bl.a. proteinernas struktur. Han påvisade att det sker strukturella förändringar i hemoglobinmolekylen då syre binds. Senare förklarade han bakgrunden till sickle cell anemi. År 1950 publicerade han en banbrytande artikel om proteinernas struktur. Denna upptäckt och hans tidigare forskningresultat ledde till att han fick Nobelpriset i kemi år 1954. Pauling var en fredskämpe och protesterade kraftigt mot utveckligen av kärnvapen. Detta ledde till att han tilldelades Nobels fredspris 1962. Linus Pauling är hittills den enda som fått Nobelpris från två olika områden.
Det är mycket svårt att studera cellens organeller med enbart ljusmikroskop. Utveckligen av elektronmikroskopi och cellfraktionering på 1950- och 1960- talet ledde till att man kunde studera cellen och dess funktioner på ett mycket bättre sätt. George Palade och hans forskargrupp har en central roll i detta sammanhang. De beskrev bl.a. ribosomerna, exocytosen och transporten av membranmaterial. Han utvecklade tekniken för framställningen av tunnsnitt för elektron-mikroskop. År 1974 fick George Palade Nobelpriset i medicin.
I Finland är hjärt- och kärlsjukdomarna ett stort folkhälsoproblem. På 1960-talet blev det klart att kolesterol har stor betydelse vid utveckligen av dessa sjukdomar. År 1965 fick Konrad E. Bloch Nobelpriset i medicin för sina studier av kolesterolsyntesen. År 1985 fick Michael S. Brown och Joseph L. Goldstein Nobelpriset i medicin för sina studier av regleringen av kolesterolets ämnesomsättning.
Cellens proteiner behövs på många olika ställen.
Proteinerna identifieras ofta med hjälp av en mängd korta, sinsemellan olika aminosyrasekvenser och distribueras därefter till rätta platser. Günter Blobel och hans forskargrupp är av central betydelse i detta sammanhang. Blobel fick Nobelpris i medicin 1999 för sina insatser på detta område.
