en fi se
1 2 not available
www.solunetti.fi
Framsida / Allmän patologi / Tillväxtstörningar
klass 2

Tillväxtstörningar

Atrofia (förtvining) innebär att cellen minskar i storlek, vilket vanligen leder till att också vävnaden minskar i storlek. T. ex. hungeratrofi, inaktivitetsatrofi och åldersatrofi.
 
Hypertrofi innebär att cellen ökar i storlek, vilket ofta leder till att också organet ökar i storlek. Hypertrofi kan uppstår på grund av hormonella orsaker eller genom ökad belastning.

Hypoplasi innebär att antalet celler blir mindre än normalt. Detta leder ofta till att själva organet blir mindre. Rent strukturellt består vävnaden av celler som ser normala ut både till form och storlek.

Aplasi innebär två saker:
1. medfödd total avsaknad av vävnad 
2. den värsta formen av hypoplasi.
T. ex. aplasia radii = avsaknad av radius (strålbenet i armen) och aplastisk anemi = total avsaknad av benmärgsvävnad.

Hyperplasi innebär att antalet celler ökar, vilket leder till att organet blir större än normalt. Cellerna är av normal storlek och de ser normala ut.

Med metaplasi (förändring) förstås att någon vävnadskomponent starkt ökar i antal (delar sig mitotiskt) på grund av en fortgående eller svår funktionell störning. Härvid förändras oftast vävnadens differentieringsgrad mot det enklare hållet. Metaplasi är vanligt då en typ av epitel övergår till en annan.

Dysplasi (tillväxtstörning) innebär förändringar i cellernas storlek, form och inbördes ordning. Vid epitelial dysplasi:
1. störs cellernas  inbördes ordning,
2. sker förändringar i cellernas och kärnornas storlek, form och färgningsegenskaper 
3. ökar antalet mitoser.

Neoplasi (nytillväxt) innebär en del av cellerna i en vävnad totalt frigörs från de reglerande kontrollmekanismer, som styr cellproliferationen i organismen. Detta leder till tumörvävnad. Tumören kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign).

Anaplasi är ett begrepp som kan användas som synonym till odifferentierad tumörvävnad.  Det är fråga om autonom neoplastisk tillväxt, där vävnaden visar få eller inga likheter med ursprungsvävnaden. Anaplastiska tumörer är alltid maligna. I dem varierar cellernas och kärnornas storlek och form. Kärnorna är ofta mycket starkt färgade (hyperkromatiska). Antalet mitoser är stort. Generellt kan man konstatera att ju mer anaplastisk en malign tumör är desto snabbare växer den och sprider sig från primärområdet (dvs. bildar metastaser).