1950-1975 talet
Man trodde länge att DNA var en enkel molekyl bestående av fyra 
kända baser, som bildade en regelbunden tetranukleotid. År 1950 publi-
cerade Erwin Chargaff emellertid resultat, som visade att förhållandet
mellan baserna varierar från art till art. Han konstaterade att förhållandet mellan å ena sidan adenin och tymin och å andra sidan guanin och cytosin
alltid är nära 1.
År 1949 arbetade Francis Crick vid Cavendish Laboratory i Cambridge. Han studerade proteinernas struktur. År 1951 kom James Watson till samma laboratorium och nu tog de sig an uppgiften att klarlägga DNA-molekylens tredimensionella struktur. De hoppades att den skulle ge insikt i hur generna fungerar.
De samarbetade med Rosalind Franklind, som hade gjort röntgen-
kristallografiska undersökningar av DNA. Tillsammans löste de problemet. År 1953 presen-
terade Francis Crick och James Watson en modell för DNA. Enligt dem består DNA-molekylen av två komplementära kedjor, som bildar en dubbelspiral. År 1962 fick de Nobelpriset i medicin.
I och med att DNA-strukturen klarlagts blev det klart att basernas ordningsföljd 
bestämmer aminosyrasekvensen i proteiner. På den tiden var det möjligt
att framställa syntetiska RNA-nukleotider, som innehöll en enda typ av bas.
Marshall Nirenberg (till höger) visade år 1961 att poly-uridinylsyra kodar för
poly-fenylalanin. Med hjälp av dessa RNA-nukleotider var det möjligt att
klarlägga endast en liten del av de kodande sekvenserna. Nirenberg utvecklade emellertid metoden och lyckades klarlägga också de andra koderna. Nierenberg publicerade slutligen den första universella DNA-koden. År 1968 delade Nirenberg Nobelpriset i medicin med Har Khoranan och Robert Holley. Robert Holley fick priset för sina arbeten rörande transfer RNA:s byggnad.
När det var klart att bassekvensen i DNA är av avgörande betydelse för kodningen av proteiner blev det viktigt att kartlägga bassekvenserna i alla gener. Detta arbete var synnerligen arbetsdrygt och metoderna var ganska klumpiga. Walter Gilbert och Frederick Sanger (till vänster) uppfann emellertid
bättre metoder för bestämning av bassekvenserna. För detta arbete fick de tillsammans med Paul Berg Nobelpriset i kemi år 1980. Frederick Sanger hade redan tidigare (1958) fått Nobelpriset i kemi, denna gång för klarläggningen av amino- syrasekvensen i insulin samt metodiken för detta. Paul Berg fick Nobelpris för metodiken i samband med rekombinant DNA. Senare utvecklade hans forskargrupp metoder för kodning av rekombinant DNA och för identifiering av proteiner i de celler till vilka de överförts.
