not available fi se
1 not available not available
www.solunetti.fi
Framsida / Signalering / Receptorer och signalmolekyler
klass 1

Receptorer och signalmolekyler

Intercellulär signalering bygger på mötet mellan en signalmolekyl som produceras av en cell och ett receptorprotein på en annan cells (målcellens). Signalmolekyler kan spridas t.ex. via blodomloppet över ett stort område men de påverkar endast de celler, som har de rätta receptorerna. Kännetecknande för cellsignalering är att det behövs ytterst små mängder signalmolekyler för att åstadkomma en cellrespons. 
Bildtext: Receptor på cellmembranet.    
Signalmolekylerna kan vara proteiner, peptider, aminosyror, steroider eller gaser såsom kväveoxid (NO). De hydrofoba dvs fettlösliga och de gasformiga ämnena vandrar genom cellmembranet. De vattenlösliga signalmolekylerna kan inte tränga igenom cellmembranet.

Receptorerna i målcellen kan vara belägna på cellmembranet, de inre membranerna eller i kärnan.
Receptorerna på cellmembranet förmeddlar signalen inåt via en signalkedja och verkningarna kan riktas mot cellens reglering på protein- eller gennivå.
De receptorer som finns i cytoplasma eller kärnan binder till DNA och påverkar cellens genexpression.
Cellsignaleringens mekanismer bygger på efter varandra förljande fosforyleringar, som ofta till slut åstadkommer en fosforylering av transkriptionsfaktorer, som är bundna till DNA, samt dessutom ofta bildning av transkriptionsfaktoroligomerer. En sådan här aktiverad transkriptionsfaktor kan när den binds till måldomänen på DNA aktivera en given gen.
Bildtext: Kärnreceptor