Virusvektorer
Inom bioteknik och medicin använder man virus i samband med genöverföring i celler. Virus fungerar som virusvektorer.
Överföring av gener till eukaryota celler med hjälp av virus kallas transduktion. Genomet i virusvektorerna har vanligen förändrats på ett sådant sätt att den centrala genen för virusets replikation saknas. Detta innebär att viruset inte kan föröka sig i den infekterade cellen. I stället har man fogat till den önskade genen, som viruset nu för med sig in i cellen, där den börjar koda för ett visst protein. Beroende på virusvektorerna kan den överförda genen expresseras i målcellen under några timmar eller ett par dagar (bl.a. andeno- och vacciniavirusvektorer). Transduktionen kan också leda till att genen integreras permanent i målcellens genom (bl.a. retro- och adeno-associeradevirus). Då fortsätter den att koda det önskade proteinet.
Olika celltyper kräver olika virustyper:
1. vid genöverföring till humana celler används framför allt adenovirusvektorer.
2. vid genöverföring till insektceller används baculovirusvektorer
3. vid genöverföring till ryggradsdjur används herpesvirusvektorer
4. vid genöverföring till däggdjurceller används retrovirusvektorer.
Virusvektorer används inom bioteknik bl.a. för att producera rekombinantproteiner i cellodlingar samt inom cellforskning. Inom medicinen tror man att genterapi med hjälp av virusvektorer kommer att ha en stor betydelse i framtiden. Inom cancervården pågår intensiv forskning för att utveckla lämpliga virusvektorer.
