not available fi se
not available not available 3
www.solunetti.fi
klass 3

Osmotiska faktorer

Alla mikroorganismer behöver vatten för att leva. Med begreppet vattenaktivitet (water activity, aw) förstås mängden fritt vatten och denna mängd kan variera mellan 0 och 1. Med begreppet fritt vatten avses mängden användart vatten i miljön, inte den totala mängden vatten. Ju mera kemiska ämnen som finns lösta i vatten desto mindre aw.

Vatten vandrar genom osmos från en större koncentration till en lägre eller för att säga det på annat sätt från en utspädd lösning till en stark lösning. Vanligen är innehållet i cellen starkare än omgivningen. Detta innebär att vatten strävar till att diffundera in i cellen. Detta kallas positiv vattenbalans. Om cellen hamnar i en miljö med låg aw blir situationen den omvända.

De flesta mikrober lever vid aw >0,9 koncentrationer. De osmotiska faktorernas betydelse ökar i miljöer med hög koncentration av lösta ämnen och låg vattenaktivitet. T. ex. havsvatten har en NaCl-halt på ungefär 3% och dessutom förekommer små mängder andra mineraler och grundämnen i havsvatten. Mikrober som lever i havsvatten kallas halofiler och de behöver en viss mängd NaCl för att leva. Olika mikroorganismer har olika NaCl-optimum. De extrema halofilernas NaCl-optimum kan vara ända upp till 15-30 %.  

 

Halofiler kan alltså leva vid en låg vattenaktivitet (aw= 0,9-0,75). Dessa organismer har förmåga att upprätthålla en inre positiv vattenbalans genom att pumpa oorganiska joner från omgivningen in i cytoplasma. De kan dessutom syntetisera vissa organiska föreningar eller anrika dem i cellen. På så sätt balanseras det osmotiska trycket.

De halotoleranta organismerna tål låg vattenaktivitet. De växer ändå bäst i mycket låga NaCl-halter. Osmofilerna, som lever i höga sockerhalter och xerofilerna (bl.a. vissa mögel och jäst), som lever i mycket torra miljöer, är exempel på andra organismer som lever vid låg vattenaktivitet.