 |
Plasmider |
Vektorer
Inom DNA-kloning används många olika vektorer för att föra in det önskade DNAet i celler. När man för in DNA i bakterier använder man plasmider eller fager (bakterievirus). Vektorerna måste innehålla en sekvens, som kan mångfaldigas i bakterien dvs. vektorns skall föröka sig samtidigt som bakterien. På grund av att bakterier förökas snabbt bildas på kort tid många kloner av vektorn. Vektorerna kan isoleras från cellerna.
Vid kloning använder man modifierade versioner av plasmider, som förekommer i bakterier. Plasmider är DNA-ringar, som har en naturlig initialkodon och en eller flera gener för antibiotikaresistens. Med hjälp av antibiotikaresistensen är det möjligt att identifiera de celler, som innehåller den i frågavarande plasmiden (endast de celler, som innehåller plasmiden kan växa i närvaro av antibiotika). I plasmiden införs ofta en sekvens med många klyvningspunkter för restriktionsenzymer (MCS multiple cloning site). Detta gör det möjligt att använda många olika restriktionsenzymer och att sedan ligera flera DNA-fragment (s.k. inserter) i plasmiden. Ett restriktionsenzym, vars klyvningspunkt är i MCS saknar andra klyvningpunkter i plasmiden. Plasmiden förblir i övrigt oförändrad.
Bilden visar en plasmid med en gen för antibiotikaresistens (röd), startpunkten för replikationen (grön), MCS (blå).
