 |
Olika slag av RNA |
|
Komplementaritet |
|
Splitsning av RNA |
Transkriptionen
Transkriptionen är kemiskt en ganska likartad process som replikationen av DNA. Vid transkriptionen tillverkas en RNA-molekyl, som är komplementär till den ena DNA-strängen.
Tre olika RNA-molekyler tillverkas:
1. messenger RNA (mRNA)
2. transfer RNA (tRNA)
3. ribosomalt RNA (rRNA).
1. mRNA används som mall (templat) för translationen vid proteinsyntesen.
2. tRNA hämtar de rätta amninosyrorna, som behövs för translationen vid proteinsyntesen.
3. rRNA bildar tillsammans med proteiner ribosomer, som fungerar som motorer för translationen.
Översätt bild: transkriptionens riktning
Enzymet RNA-polymeras vecklar ut korta stumpar av DNA-dubbelhelixmolekylen och använder den ena strängen som templatsträng (= mall) för syntes av en RNA-molekyl. Den DNA-sträng, som används som templatsträng, kallas (-)-sträng och den kodande strängen kallas (+)-sträng (i den kodande strängen är basordningen samma som i den blivande RNA-molekylen). Till skillnad från DNA-polymeras, behöver RNA-polymeras ingen primer utan kan starta RNA-syntesen direkt med hjälp av DNA och nukleotiderna (A, U, C, G). RNA-polymeras behöver emellertid speciella DNA-sekvenser, promotorer, där polymeraset binds.
Transkriptionen regleras av en mängd olika transkriptionsfaktorer. På detta sätt förmår cellen producera de rätta RMA-molekylerna i de rätta mängderna och vid den rätta tidpunkten. Transkriptionen fortgår tills RNA-polymeras möter en DNA-sekvens, som får polymeraset att lossna från DNA-strängen. RNA-molekylens sekundärstruktur är i vissa fall ansvarig för att den lossnar från DNA-strängen. Den förlångsammar nämligen polymerasets aktivitet.
Efter transkriptionen omvandlas RNA-molekylerna vidare. I eukaryota celler innehåller RNA-molekylerna, som behövs för proteinsyntesen, speciella introner = icke kodande områden, som klipps bort genom splitsning innan proteinsyntesen kommer i gång.
