fi se
not available 2 not available
www.solunetti.fi
klass 2

sivusto123
Virusvektorer
   

Transformation och transfektion

En vektor, som innehåller en klonad DNA-bit, kan föras in i en cell i olika skeden av undersökningen. Vektorn kan föras in i en bakterie (transformation) eller en djurcell (transfektion). Vanligen förs vektorn genast efter ligeringen in i en bakterie för att på så sätt konstatera om ligeringen lyckats. Cellerna kan expressera vektorns gen (ifall vektorn planerats på sådant sätt) och producera genens protein.

Det finns många olika metoder för både transformation och transfektion.
DNA förs in i en bakterie med hjälp av:
1. ett snabbt varierande elektriskt fält (små hål borras i cellmembranen)
2. mikroinjektion
3. passiv intagning (man låter bakterien uppta DNAet).

För att föra in DNA i djurceller används mikroinjektion, små lipidblåsor (lipisomer), virus eller med hjälp av speciella transfektorreagenser.

Den DNAsekvens, som förts in i cellerna, identifieras vanligen med hjälp av genen för antibiotikaresistens. När man samtidigt för in den önskade genen och en gen för antibiotikaresistens kan man genom att odla cellerna i närvaro av den aktuella antibiotikan välja ut de celler, som uppvisar antibiotikaresistens. Endast de celler, som innehåller vektorn, kan växa i närvaro av antibiotikum. Sedan gäller det emellertid att vidare undersöka om också den önskade genen finns i de växande cellerna. Detta sker med hjälp av PCR, restriktionsenzymer, elektrofores eller sekvensering.

 
 
Accessibility Feedback