not available fi se
not available not available 3
www.solunetti.fi
Framsida / Mikrober / Virus / Virus förökning / Vidfästning
klass 3

Cellmembranets byggnad
   

Vidfästning

För att ett virus skall fästa sig på en cellyta krävs att virus ytproteiner ('antireceptor') fäster vid receptormolekyler på cellytan. Dessa receptormolekyler är av många olika slag och de hör till cellmembranets normala beståndsdelar (såsom 1. receptorer som är fästa vid membranet, 2. transmembrana transportörer och kanaler, 3. immunoglobulinliknande molekyler). Cellens ytproteiner (vanligen glykoproteiner) eller kolhydratrester av glykoproteiner och glykolipider kan fungera som receptorer. Virus använder vanligen endast vissa proteiner som receptorer, vilket innebär att de är mer specifika receptorer än kolhydratgrupperna, som kan förekomma bundna till flera ytmolekyler.


Värdcellens receptorproteiner är av avgörande betydelse för virus tropism, eller den celltyp, i vilken virus kan föröka sig. Vissa virus behöver mer än ett receptorprotein för att komma in i cellen. Så är t. ex. vidfästningen av adenovirus en tvådelad process, med två olika samverkande receptormolekyler. Adenoviruset förs sedan in i cellen genom receptormedierad endocytos. Det samma gäller för HI-virus, som behöver hjälpar T-cellernas CD4 antigen samt dessutom receptorn beta-kemokin. Med hjälp av två receptormolekyler blir regleringen av virus tropism noggrannare.  

Virus använder vanligen olika receptormolekyler för att fästa sig vid cellens yta. Detta är emellertid inte en apsolut förutsättning för en infektion. Man vet att vissa virus kommer in i cellen med hjälp av pinocytos eller fagocytos. Detta är emellertid ganska ovanligt. När det gäller växtvirus vet man att de inte använder specifika receptorer för att tränga in i celler. Växtvirus slipper in i växtceller när cellväggarna skadats, t.ex. mekaniskt. Växtvirus sprids dessutom med frön och andra vektorer såsom t.ex. bakterier, nematoder, spindeldjur och ledfotingar.