 |
Cancer |
Cellcykelns reglering
En celldelning är alltid en riskfylld process. För att minimera riskerna har ett komplicerat kontrollmaskineri utvecklats. Regleringen av cellcykeln har undersökts på många olika sätt och i olika typer av organismer allt från grodyngel, jästsvampar till cellkulturer från olika djur. Vid celldelningen finns ett antal kontrollstationer (check points), vid vilka cellen checkar att delningen skett på rätt sätt. Ifall cellen märker att något gått fel t.ex. vid DNA-replikationen så stannar cellcykeln upp. Ifall störningen är betydande kan cellen i stället för delning gå in för celldöd. De viktigaste kontrollstationerna finns i G1-fasen just före övergången till S-fasen och i G2-fasen just före själva delningen. Skador eller störningar i cellcykeln kan leda till onormal delning och på den vägen till cancer.
I regleringen av celldelningen deltar en komplicerad reglermekanism, som bygger på proteinkinaser. Det är en mycket välkonserverad reglermekanism. Huvudkomponenter i reglermekanismen är cykliner och cyklinberoende proteinkinaser (CDK). Vid sidan av den inre cellulära regleringen verkar också signaler från den yttre miljön.
I motsats till encelliga organismer, som delar sig så fort det är möjligt, befinner sig cellerna i mångcelliga organismer i G0-fasen tills de får en signal som säger att de skall genomgå en celldelning. Denna initiala signal är ofta en tillväxtfaktor såsom EGF (epidermal growth factor).
Bildtext: cyklin A; cyklin B; cyklin D; tillväxtfaktorer; fosforylerat retinoblastomaprotein.
