 |
Kärnreceptorernas funktioner |
|
Kärnans uppgifter |
Kärnreceptorer
Kärnreceptorerna ligger antingen i kärnan bundna till DNA eller i cytoplasmat. De aktiveras när de binds vid den hydrofoba signalmolekylen, som ligger i cellmembranet. Signalmolekyler av detta slag är t.ex. de flesta hormoner (tyroxin, estradiol, testosteron, cortisol, retinol och D-vitamin). När de bundits till sina receptorer påverkar de direkt genexpressionen i cellen.
Fettlösliga signalmolekyler bibehåller sin struktur längre än vattenlösliga signalmolekyler. Därför leder en fettlöslig signalmolekyl till en långvarigare respons än en vattenlöslig.
I alla kärnreceptorer finns följande delar:
1. En del som reglerar transkriptionen
2. En del som binder till DNA
3. En del som binder till liganden
Under den primära responsen, när receptor-ligand-komplexet binds till DNA, inleds produktionen av specifika reglerprotein. Under den sekundära responsen startar dessa reglerproteiner produktionen av viktiga cellulära proteiner. På detta sätt kan en enkel hormonell signal åstadkomma komplicerade förändringar i genexpressionen och slutligen även i cellens funktioner. Dessutom deltar en grupp hjälpproteiner i regleringen av kärnreceptorernas funktion.
