Plasmider
Den genetiska informationen, som finns i plasmider, påverkar värdcellens fenotyp, vilket t.ex. möjliggör odling under speciella förhållanden.
Gener i plasmiden kodar bl.a. för enzymer som behövs för spjälkning av ovanliga organiska föreningar. De reglerar också uppkomsten av antibiotikaresistens och värdcellens metaboliska rutter.
Man indelar plasmider i följande grupper:
1. F-plasmider (innehåller tra-område, förmår konjugera)
2. R-plasmider (plasmider som påverkar bakteriernas antibiotikaresistens)
3. Plasmider som producerar bakteriociner (Colicin, en typ av bakteriocin, produceras av E. coli och andra närbesläktade arter)
4. Plasmider som påverkar fysiologiskt (producerar enzymer som kan spjälka ovanliga organiska föreningar och påverka metabolismen)
5. Plasmider som påverkar virulensen (producerar bl.a. toxiner och enzymer, som har betydelse för bakteriecellens virulens.
Episomerna är en specialtyp av plasmider. Episomerna kan fästa vid värdcellens kromosomala DNA-molekyler och replikeras tillsammans med dem. Episomernas egenskaper överförs till värdcellens dotterceller i samband med celldelningen.
Plasmider kan också försvinna ur bakterierna. Fenomenet kallas curing. Ifall plasmidernas replikation förhindras så försvinner de vid nästa celldelning. Detta kan ske spontant i naturliga populationer ifall selektionstrycket för plasmiderna upphör. På detta sätt kan plasmider med antibiotikaresistens försvinna från cellerna ifall antibiotika avlägsnas från bakteriens miljö.
