not available fi se
not available 2 not available
www.solunetti.fi
klass 2

Glykogen
   
Polymerisering av glykogen
   

Polymerisering av glykogen

Som utgångspunkt för polymeriseringen av glykogen fungerar socker-nukleotider, i vilka sockermonomerer har aktiverats genom att en nukleotid tillfogats. Exempel på detta är UDP-glukos där uridinfosfat fästs vid glukos (UTP + glukos-1-fosfat = UDP-glukos + 2 x Pi). När denna förening bildas spjälks två högenergetiska fosfodiesterbindningar, vilket leder  syntesreaktionen åt rätt håll. På detta sätt kan man också specifikt märka monosackarider (t.ex. för bildning av glykogen). Risken för att dessa monosackarider skall hamna in på vägen mot glykolys undviks härmed.

Vid polymeriseringen av glykogen deltar tre enzymer:
1. glykogensyntas, som fogar ihop glukosmolekyler till långa kedjor
2. ett enzym, som bildar förgreningar i glykogenmolekylen.
Förgreningarna gör glykogenmolekylen mera vattenlöslig och ökar antalet aktiva ändor i glykogenet.
3. glykogenin, = enzymet som startar glykogenbildningen. Glykogensyntas kan endast foga nya glukosmolekyler till en redan färding kedja. Därför behövs ett tredje enzym för att starta glykogenbildningen. Detta enzym heter glykogenin.

Glykogensyntasets aktivitet regleras via dess fosforylering. På samma sätt regleras också enzymet glykogenfosforylas, dvs enzymet, som bryter ner glykogen. Balansen mellan dessa två enzymer och syntesen/nedbrytningen av glykogen regleras i sin tur av hormonerna insulin och glukagon, som verkar via cATP.