Differentierade cellinjer
Det är egentligen omöjligt att odla differentierade animala celler in vitro. Det beror på att sådana celler inte normalt delar sig konstant (t.ex. nervceller). I vissa fall har man kunnat isolera och odla förstadier till differentierade celler och kunnat förändra dem till konstantdelande cellpopulationer, som expresserar samma drag som ursprungscellerna. Myoblaster (förstadier till muskelceller) kan odlas in vitro och bildar mångcelliga strukturer som liknar muskelceller. Ett annat exempel är levercellinjen HepG2, som kan odlas in vitro och producerar flera serumproteiner, som är karaktäristiska för leverceller.
Epitelceller är exempel på långtdifferentierade celler, som går att odla in vitro. Epitelceller är polariserade dvs. de har en apikal och en basolateral yta. MDCK-cellerna (Madin-Darby canine kidney) bildar ett polärt enskiktat cellskikt i odlingsskålarna. MDCK-cellerna har många egenskaper, som påträffas i hundens njurepitel.
