Nedbrytande enzymer
Lysosomerna innehåller ca 60 olika sura hyrolaser dvs enzymer, vilkas pH optimum är ungefär 5. Lysosomernas enzymer, som i fritt tillstånd skulle förstöra cellen, är i normala fall välisolerade. I lysosomernas membran finns rikligt med LAMP-proteiner, som skyddar membranet från de nedbrytande enzymerna. Lysosomernas membraner innehåller dessutom proteiner, som frigör aminosyror, vilka uppstått vid proteolysen, och avger dem till cytoplasmat.
Sura hydrolaser bryter ner peptid-, glykosid- och esterbindningar. Detta innebär att hydrolaserna kan bryta ner så gott som cellens alla beståndsdelar (proteiner, lipider, nukleinsyror och kolhydrater). Dessa enzymer är proteaser, nukleaser, glykosidaser, lipaser, fosfolipaser och sulfataser.
Sura fosfataser, arylsulfatas och b-glukuronidas används ofta när man vill identifiera lysosomer. Med denna färgningsmetod kommer emellertid också sena endosomer och hybridorganeller fram. I sena endosomer, men inte i lysosomer, förekommer mannos-6-fosfatreceptorer (M6P-receptor).
Lysosomernas enzymer syntetiseras i rER och förs därifrån till sER:s cisterner och vidare till Golgiapparaten. I Golgiapparatens cis-sida tillfogas mannos-6-fosfat-socker (M6P).
I Golgiapparatens trans-sida finns M6P-receptorer, som binder till lysosomala enzymer. Komplexen förs inneslutna i klatrinklädda vesikler till de sena endosomerna, där enzymet lossnar från receptorn på grund av det låga pH:et. Receptorn återförs till Golgiapparaten i en transportvesikel. Enzymerna förs från de sena endosomerna till lysosomerna i samband med bildningan av hybridorganeller.
