fi se
1 not available not available
www.solunetti.fi
klass 1

Dialys

Dialys är en metod med vilken man kan:
1. avlägsna eller byta ut salter i biologiska prover
2. byta buffert i provet
3. skilja små molekyler och stora makromolekyler från varandra.

Dialys bygger på diffusion och metoden används allmänt för att rena proteiner. Dialys sker vanligen med hjälp av en dialysslang, genom vars membran endast små molekyler kan penetrera, inte stora molekyler. Membranens genomsläpplighet bestäms av dess porstorlek. En typisk porstorlek är t.ex. 10 000 - 15 000 dalton, vilket innebär att alla mindre molekyler kan penetrera genom membranen. 

 


Ämnet, som skall dialyseras, hälls in i dialysmembranen, som placeras i ett kärl med buffertlösning. Små molekyler vandrar snabbt genom membranen tills halten av dem är lika stor på båda sidor om membranen. Om man vill fortsätta dialysen måste man byta den yttre lösningen. Ju större skillnad i koncentration mellan membranens in och utsida desto snabbare dialys.

 

Dialys kan också användas för att bestämma jämviktkonstanten mellan ett protein och dess ligand. Ligandens molekylvikt bör vara liten. Denna typ av dialys sker i en dialysapparat. Proteinet som skall undersökas skiljs från liganden med hjälp av en dialysmembran, genom vilken ligandmolekylerna vandrar. När systemet nått jämviktstillstånd mäter man ligandhalten på båda sidor om membranen. Eftersom man känner lösningens porteinhalt kan man räkna ut bindningsreaktionens jämviktskonstant. 

 

 

 

 
 
Accessibility Feedback