1900-1950 talet
Walter Sutton (1877-1916) (till höger), William Cannon och Edward Wilson kunde med stöd av mikroskopiska observationer föreslå att generna ligger i kromosomerna. År 1902 presenterade Sutton en kromosomteori för ärflighet. Han myntade termen gen. Han upptäckte kromosomernas rörelser vid den meiotiska celldelningen och år 1903 publicerade han tillsammans med Theodor Boveri en artikel, som bevisar att köncellerna är haploida dvs. att de innehåller bara en uppsättning av varje kromosom.
Thomas Hunt Morgan (1866-1945) (till vänster) visade år 1907 att kromosomerna är av central betydelse vid överföringen av arvsmassa från
en generation till den följande. Morgan studerade bananflugor och påvisade förekomsten av mutationer. År 1910 påvisade han förekomsten av könskromosomer i bananflugor. Han konstaterade att ögonfärgen är könsbunden. År 1926 publicerade han genteorin, som till en stor del bygger på George Mendels lagar. Morgan fick Nobelpris i medicin år 1933.
George Beadle (till höger) och Edward Tatum visade att generna styr bild-ningen av enzymer i cellerna och att mutationer åstadkommer förändringar i enzymernas byggnad och ofta också deras funktioner. Fastän deras teori
"en gen-ett enzym" inte helt stämmer, skapade de grunden till den moderna uppfattningan om gener. År 1958 fick Beadle och Tatum tillsammans med Joshua Lederberg Nobelpriset.
Oswald Avery (till vänster), Colin McLeod och Maclyn McCarty påvisade att den ärftliga faktorn som överförs från en bakterie till nästa är DNA. Martha Chase och Alfred Hershey bekräftade dessa rön genom att använda protein- och DNA-prov infekterade med radioaktivt märkta bakteriofager (bakteriofag = virus som infekterar bakterier).
