fi se
1 2 not available
www.solunetti.fi
Framsida polku Mikroteknik polku Färgningsmetoder
klass 1

Färgningsmetoder

FÄRGER OCH FÄRGNING

Efter denna behandling är de flesta vävnader helt färglösa. För att möjliggöra mikroskopisk utvärdering måste snitten färgas. Vävnaderna färgas för att de olika komponenterna skall kunnna särskiljas. Histologiska färgningar är mycket viktiga vid diagnostik av olika sjukdomar. Färgningskemin är omfattande. Här tar jag upp bara en liten del. 

Klassiska histologiska färgningsmetoder
Färgning sker oftast med så kallade selektiva färgämnen, dvs. färgämnet fördelar sig i snittet enligt vävnadens kemiska egenskaper. Med denna färgning kan olika strukturer särskiljas på grund av sin förmåga att uppta färg.
Naturliga färger
Cochineal och carmin fås från purpursäckarna från en insekt. Cochineal + Al, Fe eller annan metall ger en färg som färgar kärnor. Cochineal som kokas med Al blir carmin, som är en mycket vanlig kromosomfärg.
Hematoxylin är den viktigaste naturliga färgen. Den extraheras ur den innersta veden av akasiaträd i Sydamerika. Den är mycket dyr.

Syntetiska färger

1850 isolerade W. Perkin anilin ur koltjära. Detta var den första syntetiska färgen. Sedan dess har otaliga färger syntetiserats. 

Progressiv och regressiv färgning

Med progressiv färgning menas att man badar sina snitt i färgen tills man uppnått rätt färgnyans och ton.
Med regressiv färgning menas att man överfärgar snittet och sedan avfärgar tills man uppnått rätt nyans. Den regressiva metoden är lättare. Vid regressiv färgning använder man vanligtvis syra för att avlägsna basisk färg och tvärtom. Två eller tre olika syntetiska färger kan användas efter varandra. Olika detaljer färgas då olika. Färgerna är mycket specifika.

Katjon och anjonfärger

Dessa färger är laddade ämnen, som binder sig till laddade molekyler i vävnaden genom jonbindningar. När färgämnet, som binder sig till en vävnadskomponent, är basiskt kallas vävnadskomponenten basofil. Vävnader som färgas av sura färger benämns acidofila. Färgpulvrena är salter av färgsyror eller färgbaser. Färgsalterna kan blandas till neutrala färger, som har andra egenskaper än ursprungsfärgerna.

Betning
Vissa färgämnen fäster inte direkt utan olika betmedel måste användas som förmedlande länk. Betmedel är ofta metallsalter eller hydroxider (FeCl3, alun), som kombineras med en färgradikal till en olöslig förening. Betmedel har använts i över 100 år.
Det engelska ordet för betmedel = mordant och för betmedelfärgföreningen = lake.

Färgning med användning av betmedel har många fördelar:
1. Färg-betmedel föreningen i vävnaden är rätt permanent
2. Föreningen är olöslig i neutrala lösningsmedel
3. Färgningen kan följas av många andra färgningar
4. Den avfärgas inte vid dehydreringen
5. Det är en mycket flexibel metod.

 
 
Accessibility Feedback