fi se
1 2 3
www.solunetti.fi
Framsida polku Brosk
klass 1

sivusto123
Brosk
   

Brosk, rusto, cartilage

Brosk utgör en viktig del av stöd- och rörelseorganen. Brosk fungerar som stötdämpare vid lederna i skelettet. Under organismens utveckling utgör brosk modeller för benbildningen.
I den vuxna individen förekommer brosk bl.a. i ledytorna, revbenen, luftvägarnas väggar (det mörklila i bilden) och i kotmellanskivornas inre delar i ryggraden (lat. nucleus pulposus).

Brosk är en halvhård vävnad. Detta beror på den intercellulära substansen, som innehåller både kollagenfibrer och aggrecan. Broskcellerna, kondrocyterna, syntetiserar själva den intercellulära substansen. Broskcellerna utvecklas från mesenkymceller och bildar i det mogna brosket s.k. lakuner, i vilka flera broskceller ligger inneslutna i en tät kapsel.

Brosk saknar blodkärl, vilket har stor betydelse för broskets ämnesomsättning. Tillgången på näring är beroende av diffusion från ytan, t.ex. ledvätskan.
Brosk saknar nerver. Detta innebär att ledytorna kan glida längs varandra utan att det gör ont.
I moget brosk sker föga celldelning, vilket innebär att broskets förmåga att läka skadade delar är mycket begränsad.

I vår kropp förekommer tre slag av brosk:
1. hyalint brosk
2. elastiskt brosk 
3. trådbrosk.
De olika typerna av belastning (t.ex. hårt tryck eller böjning) bestämmer vilken typ av brosk som skall utvecklas.

Termer i samband med brosk:
1. kondrocyter = mogna broskceller
2. kondroblaster = omogna broskceller
3. perikondrium = bindvävshinna runt brosket

 

 

 
 
Accessibility Feedback