Andningsorgan
Näshåla
 |
Näsan - luktsinnesepitel |
Näshåla, nenäkuorikko, nasal cavity
Näshålans främre del (vestibulum) bekläs av flerskiktat epitel. I detta epitel finns både talg- och svettkörtlar samt hårstrån. Epitelet förändras långsamt och övergår i den bakre delen till respiratoriskt epitel.
Resten av näshålan bekläs av detta respiratoriska epitel.
Det olfaktoriska eller luktsinnesepitelet är beläget i näshålans tak på ett ca 5cm2 stort område.
Epitelet är skenskiktat.
I epitelet påträffas:
1. basala celler, som utgör stamceller för luktsinnescellerna.
2. luktsinnesceller, som är bipolära nervceller. Deras dendrit slutar i en kägelformad knopp, på vilken det finns 6-8 lukthår. Håren är 150-200 µm långa.
3. stödjeceller = cylindriska celler, som stödjer luktsinnescellerna.
Under luktsinnesepitelet finns s.k. Bowmans körtlar i lamina propria bindväven.
Den respiratoriska slemhinnans lamina propria fäster på periosteum (benhinnan) i skallens ben.
I lamina proprian finns stora venösa sinusoider. När dessa sinusoider fylls sväller slemhinnan. Detta är en cyklisk process. Luftgenomströmningen minskar och förhindrar på så sätt att slemhinnan torkar ut. Vid allergier är denna svällningseffekt starkare och långvarigare.
